vems sorg är ok

Det blir verkligen djupa inlägg nu när allt är som det är. Jag har förstått efter en kommentar jag fick av natasha på min FB att det finns en grupp som tycker att jag borde formulera mig annorlunda och att jag fått andra genom mitt sätt att skriva att känna sig illa till mods. Ber om ursäkt från botten av mitt hjärta för det. Denna grupp människor har förlorat sitt barn och när jag skriver att min värsta mardröm är att se mitt barn i stor sorg inte ger mig rätt perspektiv på livet.

Natasha Green Utan att döma. Men jag reagerar på två olika meningar i allt detta. Du skriver ”något du inte önskar din värsta fiende” och i insamlingen står det ‘en mammas värsta mardröm’. Jag bara tänker… Om denna händelsen gett dig ett perspektiv kring saker och ting så skulle du inte använda dig av såna här meningar?

Jag förstår sorgen kring ett djur, jag vill inte alls förmildra hur ont denna upplevelse gör för er och Haylie. Däremot så blir jag trampad på tårna hur man kan jämföra en sjuk häst med en mammas värsta mardröm?

En hel grupp föräldrar som har misst sina barn, precis likt mig själv sitter och läser detta och känner ”herregud” om det är hennes värsta mardröm så har hon absolut inga perspektiv på livet. För MIN värsta mardröm som förälder att begrava mitt eget barn… Precis som jag fick göra för 3 år sen med min egen son. Att göra mitt barn besviken är knappast en mardröm?

Jag påstår inte att ni inte ska Samla in pengar till er sjuka häst, självklart förtjänar han och ni ett lyckligt slut på detta.

Men om jag va du, en såpass ”känt” ansikte utåt så har jag vart försiktig med vad jag skriver i respekt emot andra….

Jag tänkte på ett objektiv sätt klargöra några saker som hon skriver till mig öppet på facebook, så det är inget privat meddelande. När jag skrev ‘‘att detta inte är något jag önskar min värsta fiende” menar jag det som hände sekunden efter att jag berättade för Hailey att hennes älskade ponny hade dött. För Hailey 5 år var detta den största sorgen hon någonsin upplevt. Som mamma i de läget vill man bara ta ifrån dottern all den smärtan. För att se sitt barn skrika i ren panik och näst intill vara helt okontaktbar gör en helt förstörd. OCH DET ÄR JUST DET, JAG MENAR MED ”ATT JAG INTE ÖNSKAR MIN VÄRSTA FIENDE” för ingen mamma skall behöva se sitt barn lida, vare sig det är psykiskt eller fysiskt. Det gör lika ont, för ens barn är ens liv och det finns inget man vill skydda så mycket som dom. Sen att ännu en häst skulle ryckas ur hennes armar gjorde mig helt knäckt. Skulle hon nu få genomlida ännu en separation på så kort tid. Visst mitt ansvar som köper ett levande djur, men inte kunde jag tro i min vildaste fantasi att det skull bli såhär.

Sen när det kommer till sorg skulle jag aldrig kommentera eller ens för en sekund ifrågasätta andra människor upplevda sorg och jag kan aldrig säga att din sorg är mindre värd än min sorg. För ingen människa kan sätta sig in eller förstå hur en annan människa känner. Och att blanda in mig i ett fack av ”känd” känns helt absurt och att avsluta nästa mening med bra sätt att synas i media, hur kan man ens skriva så..

Natasha Green  Helt klart ett bra sätt att synas i media

När det kommer till insamlingen har jag ingenting med den att göra. Det var Erina, Frida och Hanna som tog initiativet att göra detta. Jag står i evig skuld till alla som väljer att stötta oss och jag kan lova er att jag inte hade tvekat en sekund med att göra detsamma.

Man skall inte lägga fokus på den där enskilda individen som skriver såhär, men jag vill ändå klargöra, så att ni som är upprörda över detta kan få en förklaring. Sen lär det inte hjälpa ändå, men då har jag gjort så gott jag kan. Återigen så beklagar jag sorgen hos alla dom som förlorat någon som stått dom nära.

kram

0 reaktioner på “vems sorg är ok”

  • natashagreenn skriver:

    Gulligt av dig att dela detta öppet med mitt namn . Det bevisar bara en än gång Hurpass omogen du är som inte ens kan ta det minsta kritik? Jag förstår att du vill ge ett svar i bloggen till dom som blivit ledsna av det du skrivit. Hur du kan vända detta mot mig som att jag är den dumma är pinsamt?

    Det ända negativa jag skrev är det om att det är ett bra sätt att synas i media. Och det är min privata åsikt.

    • Frureinhold skriver:

      men du skrev ju öppet på min facebook? det var ju inte så att du valde att ta det privat med mig. Jag kände att jag måste stå till svars för alla dom som tagit illa vid sig. Eftersom du tog upp det i det offentliga rummet trodde jag inte att du skulle ta illa vid dig även här.

      • natashagreenn skriver:

        Tar absolut inte illa vid mig. Varsågod om det känns bra för dig. Jag är tillräckligt mogen och har faktiskt, olikt dig ett perspektiv på vad livet har att erbjuda. Jag står för min sak och skäms inte en sekund för vad jag skrivit. I slutändan så är det bara du som framstår som omogen och bortskämd

    • Tilda skriver:

      Jag ska inte lägga mig i men om det är någon som ska framstå son omogen så är det du tyvär. på villket sätt skulle Jennifer anses som omogen och bortskämd bara för att hon är ledsen över sitt barn? Du beteer dig absolut inte vuxen i Mina ögon.

      • N.m skriver:

        Men detta är helt absurt! Natasha skrev ju inga som helst fel? Och är jag seriöst den enda som förstår vad natasha försöker säga.. är ni vuxna människor? För det verkar då inte som de.

        • Tilda skriver:

          Men det är ju sjukt att människor äns kommenterar för dom borde väll vara såpass vuxna att ni fattar att hon inte menar något illa alls mot någon. Så varför inte låta hon skriva att hon är ledsen över det osv. Hon menar ju inte illa mot någon villket jag inte fattar att folk inte förstår. Folk missförstår och det är sjukt att det ska bli en sån stor grej.

    • Johanna skriver:

      Bara en stilla undran. Har Jennifer ens skrivit själv att detta är hennes värsta mardröm? Insamlingen har hennes vänner startat, och vad dom skrivit ska inte Jennifer behöva stå till svars för i en så utsatt position. Försök för en sekund sätta dig in i situationen, så tror jag nog du kan läsa mellan raderna och förstå att ord skrivna i stundens sorg och chock kanske inte uttrycks fullt rationellt heller.

      Och att klandra uttrycket att hon inte önskar sin värsta fiende detta. Nä, det kanske hon inte gör heller? Men det behöver väl verkligen inte betyda att detta är det absolut värsta en mamma kan utsättas för, eller att detta är hemskare än något annat? Det kan finnas många saker man inte vill utsatta någon annan för.

      Och avslutningsvis, kom ihåg att detta i slutändan handlar om rädslan för en 5årings sorg och besvikelse som speglas i hennes mamma. En 5åring har aldrig förlorat ett barn, och i ett barns ögon så jaa – att förlora (snudd på) TVÅ älskade djur/familjemedlemmar inom loppet av någon månad och få sina drömmar och förväntningar slagna i spillror… man behöver inte vara hjärnforskare för att se att det potentiellt kan vara det värsta som kan hända. Klart som sjutton detta även speglas hos mamman.

      All styrka till er Jennifer.
      Kram Johanna

    • Hannah Eriksson skriver:

      Hej Natasha! Sorg är ett ord som betyder olika för alla, ens värsta mardröm är också olika för alla beroende på situationer. Jag minns den dagen en kill kompis till mig frågade vad min värsta mardröm var, och det första som kom upp i huvudet och det första jag tänkte på var att ”min värsta mardröm är att jag inte skulle lyckas med mitt mål i livet”. Idag blir jag så arg på mig själv för att jag svarade så, och framförallt tänkte så. För att inte alls lång tid efter fick min mamma en hjärnblödning, efter en kort intensiv tid på sjukhuset sa läkarna att det vårdade bra och att hon skulle få komma hem. 3 dagar efter detta beskedet, den 14 februari 2016, vände allt och min mor blev hjärndöd. Sorg är idag en helt annan grej, och varje gång någon svarar med ”jag förstår” så brister allt.

      Jag har ridit hela mitt liv och hästar är mitt största intresse, jag förstår verkligen att Jennifer väljer att kalla detta för en mardröm. För allas verklighet är olika, och kommer alltid vara. Detta är en sån situation där Jennifer sätter hennes dotters psykiska välmående i fokus, precis såhär var min mamma.. hon gjorde allt för ett leende på mina och mina syskons läppar. Det går inte att jämföra döden med besvikelse så som du har valt att göra, men det är lätt att ta åt sig. Du måste förstå att Jennifers inlägg och hennes sorg inte varit riktad till de som förlorat en familjemedlem. Jag skulle kunna, som du, påstå att detta inte är en rimlig ”värsta mardröm” och att det är ”fel” att sätta barns lycka framför döden. För att dra en grov jämförelse. Men det får inte mig att må bättre, något som däremot skulle få mig att må bättre är att se denna ponny bli frisk och att få se all den lycka som skulle bli. Självklart skapar alltid inlägg på sociala medier debatter, och man kan hålla med eller vara emot. Men när det handlar om sorg tycker jag det är fel att ifrågasätta, allas verklighet är annorlunda och det är något jag förstår.

      Till dig Jennifer, gav en liten peng till er insamling och hoppas med hela mitt hjärta att detta löser sig! Som du säger, det enda vi kan ha nu är hopp och det gör väldigt mycket.
      Kram!

      • Frureinhold skriver:

        Börjar gråta av ditt inlägg och jag beklagar verkligen från botten av mitt hjärtan angående din mamma. Tack för ditt bidrag, det hade du verkligen inte behövt och om du ngn gång i framtiden behöver hjälp, låt mig veta ❤️ kram

  • Jag kan faktiskt förstå Natacha och vederbörande i det här, på samma sätt som jag förstår vad du menar men tycker ändå någonstans att det blir fel och tolkas därefter. Jag förstår vänners välvilja men på sätt och vis reagerar även jag på insamlingen av ett djur, i detta fall en häst kanske för att min största mardröm är att mina barn ska drabbas av cancer som en vän till mig eller plötsligt tas ifrån mig, eller som i N’s fall förlora det barn jag just nu bär på. Det är för mig en mammas värsta mardröm men jag har inte heller tolkningsföreteelse i det, för alla känner och upplever ju sorg olika som du även nämner ovan. Men jag kan förstå att de som är drabbade tar åt sig och blir sårade.

    Jag hade själv häst som liten och uppvuxen med det, min älskade ponny fick vi ta bort när jag var 6år och minns hur hjärtekrossare det var, jag grät men samtidigt blev jag bemött i de känslorna och fick förklarat för mig att det var ett djur och tyvärr kan bli så. Det var jobbigt där- och då men som barn ”glömmer man fort” ändå. På gott- och ont så att säga. Jag hoppas att allt löser sig med hästen och att den blir frisk så att er dotter får glädjen att njuta av hur fantastiskt det är men var ändå tvungen att lämna en kommentar då jag blev berörd åt båda håll. Kram

  • Marina skriver:

    Jag anser att det är fullt förståeligt att detta inneburit en enorm sorg för Hailey. Jag förstår också att det krossar en mammas hjärta att se sitt barn bli så ledsen och förtvivlad. Jag kan även tänka mig in i situationen att det är det värsta du behövt gå igenom.
    Däremot kan jag inte förstå hur det kan vara ”en mammas och familjs värsta mardröm”. Det är inte MIN värsta mardröm. För mig är det att ens barn är den som ligger på sjukhus eller i en kista.
    Med det sagt försöker jag inte på något sätt förringa din sorg och definitivt inte ditt barns sorg, men det är en för mig främmande formulering i sammanhanget.
    Jag hoppas att allt går bra för hästen och att Hailey får lite glädje i sin sorg.

  • Linn skriver:

    Jag måste hålla med, en förälders värsta mardröm är inte att ett djur dör eller något sådant. man kan väldigt lätt skaffa nytt djur om det är så. Men att förlora ditt barn är det VÄRSTA nån kan gå igenom. jag har själv förlorat min dotter och den sorgen önskar man inte ens sin värsta fiende. Det är det värsta som går att gå igenom. Jag är en av alla föräldrar som fått gå igenom detta, att ta farväl av sitt eget barn och anordna begravning, och ingen ska behöva begrava sitt barn.

    jag har andra barn också, Men saknaden efter min ängel kommer aldrig försvinna. tårarna kommer aldrig ta slut och inte all tid i världen kan läka det brustna mamma hjärtat efter en sån förlust. man lär sig leva med det och i mitt fall var de för dom andra barnens skull. Jag älskar mina barn över allt annat och min änglatös är inräknad. hon är lika stor del av mej som mina levande barn.

    Så som sagt att något händer ens djur något är INTE det värsta.

  • magdalena skriver:

    Älskade vän. Om dessa människor ändå visste hur väl du menar. Att du inte klankar ner eller jämför deras sorg med eran. Tycker inte du ska behöva förklara dig kring detta, självklart är det värsta som kan hända någon av oss att förlora ett barn.

    Tycker att du ska få skriva vad ni känner just nu, för just nu i er familj är detta det värsta. DÅ ni andra är friska.
    Jag vet hur hjärtskärande det är att se sitt barn gråta och längta efter sin vän. En känsla som inte är vacker.

    Slå undan all negativ energi, och tänk på alla oss som stöttar er genom detta.
    Massor av kramar <3

    • Frureinhold skriver:

      Tack. Det sista jag vill är att få andra att känna sig illa till mods. Till skillnad mot dom som skriver här, förstår inte vad de får ut av att uttrycka sig på detta sätt.

      Kram ❤️

  • Mikael skriver:

    Min dotter har förlorat ett högt älskat husdjur. Hon gråter ofta efter djuret.
    Det skär i hjärtat.
    Men ondast gör det när hon gråter efter sin syster som bor i himlen.
    När hon otröstligt skriker efter henne.
    Och jag inte kan göra nånting åt det.

    Ett djur är en sorg, men man vet ju att de kommer dö ifrån en…

    • Frureinhold skriver:

      Att förlora ett barn är absolut en värsta mardröm det har jag aldrig sagt. Men när jag skrev om att jag inte önskade min värsta fiende att känna det jag kände när min dotter skrek i ren panik måste ändå få vara en legitim känsla från min sida. Jag skulle aldrig för mitt liv ifrågasätta någon annans känslor och ber om ursäkt om någon tagit illa vid sig när jag uttrycker mina känslor, det sista jag vill.

      Beklagar sorgen

  • Jenny skriver:

    Att gradera sorg är helt galet, det som är min värsta mardröm idag är inte samma som var min värsta mardröm för 10 år sedan. Och det som var en stor sorg när det inträffade och tog upp all min tid när det hände kanske jag inte ser på samma vis när det gått en tid.

    Men att ifrågasätta någon som är mitt uppe i ett sorgearbete och att vilja förminska personens sorg för värre saker kan inträffa tycker jag inte är ok.

  • Tanjisen skriver:

    Hej hej,

    Man ska inte jämnföra sorg. Men samtidigt finns den ändå någonstans en skillnad på sorg och sorg.

    Om min lilla kille skulle förlora sin älskade snuttekudde skulle det krossa mitt hjärta att inte kunna ge honom den tröst som hans trygga kudde ger varje dag..

    När vi fick avliva min älskade hund som jag växt upp med när jag var liten, som funnits där med mig under hela uppväxten, fått mig och skratta, gjort mig trygg och gett mig så ofantligt mkt kärlek blev jag helt förkrossad och än idag kan jag tänka på honom ibland. Men med glädje för allt han gav mig.

    Ett djur är man oftast mer införstådd med att de tyvärr inte kommer att finnas vid vår sida så länge som vi önskar. När man är liten förstår man inte det och tror att allt är oändligt. Och det är väldigt fint.

    Men samtidigt är det viktigt även för barn att få veta att allt inte alltid är oändligt, och allt går inte att ersätta. Jag känner med dig och jag kan känna hur ledsen du är för hennes skull.

    Men samtidigt är det så väldigt viktigt också att få veta, liten som vuxen att döden är något naturligt.

    Ett barn som dör är för mig inte naturligt, då ett barn ska växa, bli stor och vara den som överlever sina föräldrar inte tvärtom.

    Det är svårt med bara text att uttrycka sig, då alla läser och uppfattar olika. Du kanske menar något helt annat än det jag uppfattar.

    Man kan inte göra alla till lags, men ibland finns det mardrömmar som ÄR värre än andra. Trors att det för någon känns som ens värsta mardröm så finns det ofta en mardröm som slår det.

    Död och sjukdomar bland djur är fruktansvärt och ibland även förgörande. Men död och sjukdomar bland människor och speciellt bland varn och unga är mer än förgörande. Det är en hel framtid som dör, ett skratt som aldrig hörs eller mer får höras, en snuttefilt som aldrig mer får snuttas pp med en dogt som sakta sakta tynar bort, en kista så nätt och liten att man kan bära den med sina bara händer man kan inte jämnföra men ibland finns det ändå nått som gör att man får göra det och gå imot naturens lag.

    Jag vill inte mena något illa, utan ville bara lämna mina ord.

    Allt gott till er❤

    • Frureinhold skriver:

      Tusen tack för din kommentar och dina ord. Jag håller med dig absolut. Jag skriver utifrån mina känslor just nu, jag skriver ingenstans att det jag upplever är det värsta för någon annan. Men efter allt som hänt och med den bakgrunden vi haft senaste 8 veckorna där första ponnyn gick Bort i tarmvred och när nya ponnyn insjuknar dagen efter vi fått hem honom är det en mardröm för oss just nu. Jag säger inte någon stans att det jag upplever är det värsta för alla. Men just nu för oss är detta en mardröm. Hailey har varit så klok kring allt mer än vad hon någonsin behövt. Men när shaggy insjuknade i fredags så nära inpå förra ponnyns bortgång pcj med samma diagnos dessutom föll hela min värld isär. Och jag är otroligt ledsen att min smärta och sorg gör att andra blir arga, verkligen inte min mening alls.

      Jag har själv förlorat människor som stått mig nära och för mig har det varit samma smärta, samma sorg som när våra djur lämnat oss. Ett avsked oavsett när har varit tufft, kanske för att jag ser dom mer än ”bara” ett djur.

      Egentligen vet jag inte varför jag mitt i all sorg skall sitta och försvara min sorg när jag ingenstans sagt mer än att förklara mina känslor. Läs gärna alla mina inlägg och inte bara detta för att få mer inblick.

      Jag sörjer med alla som förlorar någon som står dom nära och jag skulle aldrig ifrågasätta eller kalla någon för de orden jag fått kommenterat till mig här.

      Kram

  • mammaemm skriver:

    Fina du 💗 Du ska inte behöva sitta och försvara din och familjens känslor just nu när ni går igenom det ni gör. Krama varandra så håller vi alla tummar att Shaggy får återvända hem snart. Stor kram från mig och Nikki

  • Petra P skriver:

    Jag finner inga ord och jag förstår inte varför människor ska in och jämföra sorg. Du skrev aldrig något fel och ska absolut inte be om ursäkt. Klart ni går genom en mardröm med tanke på vad som hänt innan och det som nu händer. Jag hoppas så att Shaggy blir bra och att hela familjen mår bra igen. Alla människor har rätt att sörja och ingen ska behöva be om ursäkt för det eller försvara sig. Vi tolkar texter på olika sätt men ni har all rätt till era känslor och du skriver utifrån dig själv. Ta inte åt dig fina du! <3

  • Louise skriver:

    Men alltså va? Det är väl inte upp till andra att bestämma hur du eller någon annan värdsätter olika saker? Jag kan absolut tänka mig att ge sådana besked till ens lilla barn är ens värsta mardröm och det är helt okej att känna så. Man äger själv sina känslor, dem äger ingen annan och jag tycker det är riktigt fult av andra att skriva som att de gör det.
    det är helt okej att värdesätta ett djur så högt. Med handen på hjärtat, när mina djur dör skiljer sig inte det någonting från när mina andra nära dör. Det är en oerhörd sorg och det är inte mitt eller någon annans fel att vissa inte förstår den kärlek man kan känna inför djur.
    Jag tycker de enda som gjort fel här är de som sitter och snackar om dig i någon grupp när du och din familj är mitt uppe i det här. Stå på dig, du har en fantastisk familj och jag önskar er allt gott.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *