när man inte längre kan hålla tillbaka tårarna

Det går väl inte att undgå hur de sista dagarna varit. Ett känslomässigt breakdown med händelser man inte ens önskar sin värsta fiende. Jag har fått ett perspektiv på livet och visst ställer man sig frågan, varför? Varför skall det bli såhär och vad har vi gjort för att förtjäna detta. Jag vet innerst inne att olyckor sker och det är egentligen inget man styr över. Men visst blir man spirituell och börjar fundera kring karma etc. Jag har genom alla år försökt göra gott, försökt hjälpa andra, peppa och pusha. När det varit tungt har jag försökt till det yttersta att försöka göra saker och ting bra igen.

Denna helg har präglats av telefonsamtal från vänner runt om i Sverige, som pushat, frågat, men framförallt visat att de finns för en. Det har kommit en del sms, dm och mail. Jag kan inte av hela mitt hjärta beskriva hur otroligt mycket det betyder för mig och för hela familjen. Det är säkert svårt att sätta sig in i hur vi känner, många tycker säkert att det är löjligt att bli så ledsen över ett djur. Men för oss är han inte bara ett djur, det var inte Deni heller. För oss är de en familjemedlem som hastigt på bara några timmar rycks ur händerna på än.

Igår fick jag ett pm på facebook där tre av mina vänner startat en sida på FB, en sida tillägnad Shaggy. När vi tog över Shaggy i torsdags skrev vi även över försäkringen. Både jag och Robin hade bestämt att dagen efter öka på försäkringen för att ha så hög veterinärkostnad som möjligt. Detta med tanke på Deni och vi sa det att hellre hög veterinärvård än livförsäkring. Vi kunde inte i vår vildaste fantasi tro att han bara timmar efter skulle insjukna. Beloppet han var försäkrad i var en A1 på 50000 :- en bukoperation som han genomförde kostar mellan 80000-100000 :- med eftervård etc. Så summan mellan 40000 (10000 gick redan åt av veterinären hemma i stallet) och slutsumman måste vi på något sätt lösa själva. Alternativet att inte öppna upp honom fanns inte, hästen är värd precis all hjälp den kan få. Men allt detta pratade jag med mina vänner om, precis som man gör om allt. De han inte mer än att gå några minuter så har dessa tre vänner startat en insamling. Tårarna bara rann, tangent bordet har nog aldrig varit så nära fuktskada som igår. Ni hittar den HÄR och jag vill från botten av mitt hjärta tacka er.

0 reaktioner på “när man inte längre kan hålla tillbaka tårarna”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *