Det som inte fick hända. 

I torsdags var vi och köpte vår nya ponny, en vit dröm på 4 ben. Vi levde alla på moln och hailey, som varit helt knäckt efter att deni dog några veckor tidigare hade äntligen fått en ny häst att älska och ta hand om. 

Vi landade hemma efter en lyckad besiktning runt 17.00 på eftermiddagen och allt var lugnt. Shaggy aklimatiserade sig snabbt och han både mumsade sitt Hö vi fått med och drack vatten. Vi åkte hem en sväng för att sedan komma tillbaka, allt var lugnt och jag åkte hem. Vid 22.00 fick han kvällsmat, sitt eget Hö och lite mer vatten. Pigg och glad och stallet släcktes för natten. 

06.00 får jag ett samtal att shaggy ligger ner och mår inte bra. Misstänkt kolik. Den paniken som åkte genom min kropp där och då går inte att beskriva. Jag var där 06.15 och började vandra. Veterinären var påväg och det var bara att gå. När veterinären kom fick han smärtlindring och kramlösande, han hade lugn puls, lite kurr och ingen feber. Alltså bra tecken. Veterinären åkte igen och allt verkade gå åt rätt håll. Timmarna gick och jag promenerade som jag blivit tillsagd. Tyvärr blev han sämre och veterinären fick komma igen. Han gav ändå shaggy positiv respons och trodde inte att det skulle vara någon fara. Lugn puls, ingen feber och mer kurr i magen. 

Timmarna löpte på och vid 15.00 ca kom distriktsveterinären ut och undersökte honom. Pulsen hade ökat ngt men ändå ok, dock när hon kände på shaggy där bak var det en del tarm som hon inte ville skulle ligga där hon kände. Paniken som går genom kroppen då, med allt som hänt deni fick mig att bryta ihop. Jag hade inte gråtit på hela dagen men där och då svek min kropp mig totalt och tårarna forsade ner för mina kinder. 

Hon ringde till djursjukhuset och berättade att vi var påväg och att det förmodligen måste göras en buköppning. En buköppning går till så att man öppnar buken och ser hur tarmen mår. I vissa fall får man operera bort delar av tarmen som dött och i andra fall lossa på knutar, stopp etc. Denna operation är otroligt kostsam och hamnar någonstans mellan 70000-10000 med efter vård etc. Vi försäkrade shaggy på plats i torsdags för att igår komplettera. Allt gick så fort men tyvärr han vi aldrig göra den kompletteringen för bara några timmar senare var han insjuknad. 

Väl nere på djursjukhuset undersökte dom honom och då hade pulsen gått upp lite mer, de undersökte tarmar och samma sak där, de var inte helt nöjda. De gjorde UL och såg att tunntarmen hade en åverkan. Beslutet för att öppna buken var ett faktum om han skulle överleva. Jag tror att någonstans här gick jag in i ett trauma läge, för jag minns knappt gårdagen och jag minns knappt hur jag kände. Mer än att hela jag stod och skakade och grät. De tog ett bukvätskeprov som visade mycket dåliga odds men de ville ändå göra ett försök. 

Operationen skulle ta mellan 1-3 H och de skulle ringa när det var klart. Fördel om det tar tid för då går operationen åt rätt håll. 23.30 ringer min telefon. Det var veterinären som ringde för att berätta hur det gått. HAN LEVDE. där och då kände jag sån otrolig lättnad, men Samtidigt visste jag att det fortfarande inte var en garanti för överlevnad. Men bara att han klarat operationen och att han stod upp gjorde mig, där och då, glad. 

Tarmarna såg fina ut, de hade aldrig tidigare sett så dåliga värden och en tarm som var så fin. Hade varit förstoppad men det hade släppt och tunntarmen var förstorad så den fick dom dra ihop. Tyvärr uppstod det komplikationer under uppvaket där han fick magvätska i lungorna. Detta är nu det mest kritiska och han kommer med all sannolikhet att drabbas av lunginflammation 🙁 som att vi inte hade fått nog. 

Men vi är glada att han lever, vi hoppas och tror att han får komma hem till oss och att Vi får börja om påriktigt. Det var inte så vi ville att det skulle bli med en ny ponny och den ångesten som jag har inom mig är helt absurd. Inte bara för att alla pengar som skall lösas för att finansiera operationer etc. Men främst känslan för hailey att äntligen få en ny ponny som hon fäst sig så vid och som på bara 1 dygn skall ryckas ur händerna på henne. Det gör så ont som mamma att se hennes styrka när man vet hur ledsen hon faktiskt blir. 

Läget för shaggy nu är kritiskt och vi vet inte om han kommer att överleva… 

Jag vill av hela mitt hjärta tacka alla som hjälpte oss igår pch som hjälpt oss. Koliken var inget varken vi eller den tidigare ägaren kunde förutspå. Ingen av de veterinärer vi mött har någon mer förklaring än en vanlig kolik som kan komma precis när som helst. På kliniken där han står nu var alla hästar förutom 1 där pga kolik. Så håll uppsikt över era hästar. 

Kram från oss. 

0 reaktioner på “Det som inte fick hända. ”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *